all the pretty faces

Det var längesen jag skrev och ändå vet jag inte var jag ska börja. Jag är lugn av ett mysigt pirr i magen samtidigt som jag är lättsårad och öm. Jag vet inte vad jag känner längre, förutom att jag blir glad när jag märker vem som ringer eller av det dära gonattsmset man inte kan sluta tänka på när du ska somna. Jag har massvis att göra men ändå gör jag ingenting. Jag funderar mest. Jag läser horoskopen varje morgon för att se vart dagen tar mig och jag promenerar runt som aldrig förr. Och ändå kan jag inte slappna av...

Om ett par timmar kommer taxin och hämtar mig och min far. Vi ska till Berlin och se The Killers, något som jag har sett framemot i flera månader. Något jag mer ser fram emot är Piteå om två veckor, Coldplay, frankrike i April och Bruce Springsteen. Jag ser framemot sommaren och att få kämpa för friheten i alla möjliga samband. Det är mycket jag ser fram emot.

Med ett löfte om att göra Sverige friare, bloggen roligare och mig själv gladare.
From east to west.